Till startsida

"Ojämställdhet får betydelse för både individ och samhälle"

Nyhet: 2010-01-15

När och hur ska jämställdhetsaspekten integreras i de politiska besluten? Den frågan brottas alla de politiska partierna med. Det räcker inte med att frågan dväljs bland molnen. Den ska ner på marknivå och in i vardagen. Svaret på första frågan är ju ”alltid”.

– Som riksdagsledamot är det bara att inse, att trots att vi stiftar lagar som vi vill ska förändra världen, så räcker det kanske inte, säger Annika Qarlsson, riksdagskvinna i arbetsmarknadsutskottet, förste vice gruppledare för Centerpartiets riksdagsgrupp och förbundsordförande för Centerkvinnorna.

Det finns ett kunskapsproblem, anser Annika Qarlsson. För dem som har sett och dessutom förstått ojämlikheterna är det mer naturligt att i varje beslut integrera även jämställdhetsaspekterna. Men alla ser inte, eller så tycker man inte att det ojämställda samhället beror på strukturer. Gertrud Åström (bland annat jämställdhetsutredare för den socialdemokratiska regeringen) hade en bra bild för integreringen av jämställdhet, tycker Annika Qarlsson:

– Jämställdheten ska finnas i huvudbyggnaden, inte i något annex, även om det finns en risk att jämställdheten försvinner bland andra aspekter.

Annika Qarlsson anser att Sverige internationellt går före i integrationsförsöken, vilket innebär att andra förebilderna är få. Men visst finns det möjligheter att lära av andra:
– Andra länder ser vad vi har åstadkommit och vilken tid det har tagit, så det händer att de hoppar över en del led och går rätt på, kanske jobbar på andra sätt. Det kan vi lära oss något av, säger Annika Qarlsson.

Centerpartiet är möjligen inte första partiet man tänker på i samband med jämställdhet. Men Annika Qarlsson påpekar att partiet var tidigt ute med kvinnliga företrädare inom politiken. Första svenska kvinnliga utrikesministern, socialministern och partiledaren var centerkvinnan Karin Söder. Och nuvarande partiledaren är också en kvinna.

– Partitraditioner gör att man arbetar på olika sätt. Vi centerkvinnor har inte varit så konfrontativa, vi har självklart stått på barrikaderna för saken men också jobbat strategiskt för att flytta fram våra positioner internt, säger Annika Qarlsson.

Hon anser att det största jämställdhetsproblemet är den könssegregerade arbetsmarknaden. De tjänster som den offentliga sektorn erbjuder, som vård och barnomsorg, har möjliggjort för kvinnor att arbeta både utom och inom sektorn. Samtidigt är det ett problem att det är just det offentliga som är den dominerande arbetsgivaren för många kvinnor. Annika Qarlsson ser det som en begränsning.

– Ett klassiskt sätt att få högre lön är ju att byta arbete eller arbetsplats, men kvinnor inom offentlig sektor har bara kunnat byta mellan avdelning A och C. Att vi öppnar upp för andra aktörer som arbetsgivare är en möjlighet på flera sätt, säger Annika Qarlsson. Hon förespråkar också en uppvärdering av de vårdande yrkena, något hon säger att alla, oavsett partifärg, är överens om i princip.

Att genom politiska beslut öppna den offentliga sektorn är bra, anser Annika Qarlsson. Men attityder som begränsar oss är svårare att ta itu med. Hur ska man genom politiskt arbete komma åt dem? Där finns det inga enkla patent. Att vi ser på män och kvinnor på olika sätt avslöjas i den stora offentligheten likaväl som i den lilla vardagen, och aha-upplevelserna kan drabba var och en vid de mest olika tillfällen … Annika Qarlsson berättar generöst en historia som illustrerar detta:

– En av mina tonårssöner släppte väder ljudligt, och jag blev lite irriterad och sa till. Men vi killar behöver fisa, sa han, och det gör inte ni tjejer. Då fick jag berätta att båda könen har tarmsystem som fungerar på samma sätt. Och sen såg jag till under en hel semester att han märkte när jag behövde, säger Annika Qarlsson med glimten i ögat.
Ta inte miste – Annika Qarlsson är seriös, och lockades från början in på politikerbanan när hon insåg att allt hänger ihop, och att personliga och lokala beslut är avhängiga av nationella politiska ställningstaganden.

– Den lilla händelsen åskådliggör de tusen miljoner små händelser och attityder som formar oss i vår könsroll, säger Annika Qarlsson.
– Det är så mycket outtalat i våra förväntningar på hur en pojke eller flicka ska vara. Hur kommer vi åt det? Lagstiftning i all ära, men hur möter vi barnen, hur växer de upp? Båda könen begränsas av förväntningar och roller. Ojämställdhet får konsekvenser, inte bara för individen utan också för samhället. Ojämlika samhällen riskerar faktiskt att i längden dö ut, avslutar Annika Qarlsson.

 

AV: Ulla Sundin Beck

Till sidans topp

© Göteborgs universitet, Box 100 , 405 30 Göteborg
Tel. 031-786 0000, Kontakta oss

Om webbplatsen | Karta