Till startsida
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Yvonne Hirdman studerar jämställdhetens organisering

Nyhet: 2010-04-13

Hur gick det till när jämställdhetspolitiken institutionaliserades i Sverige? Den frågan utreds just nu i ett stort forskningsprojekt under ledning av historikern Yvonne Hirdman, som är knuten både till Stockholms universitet och Södertörns högskola.

Yvonne HirdmanFrån början var det tänkt att projektet skulle gå mot sitt slut under detta år, men av olika skäl har det blivit fördröjt. Forskningsgruppen tar sin historiska utgångspunkt i ett förslag inifrån regeringskansliet, berättar Yvonne Hirdman [bilden].

– Thage G Peterson och Anna-Greta Leijon liknade sig själva vid en gerilla i regeringskansliet och 1972 tog statsminister Olof Palme initiativet till Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor. Den politiska viljan för detta var då väldigt stark.

Men det betyder inte att alla såg samma sak i jämställdhetsbegreppet eller att de hade samma uppfattning.

– Jag skulle vilja hänvisa till det som Gunnar Myrdal kallade ”The Negro Problem” och som sedan gav svaret på hur det ska hanteras: ”Explosives must be handled with care”. Det är samma sak med jämställdhetspolitiken. Den måste stöta på problem eftersom samhället är uppbyggt efter manliga normer.

Yvonne Hirdman har en hypotes som hon tycker sig se bekräftad i det empiriska materialet: Sättet att angripa problem som uppstår när jämställdhetspolitiken ska omsättas i praktisk handling är att skjuta frågan snett upp åt sidan. På det sättet avväpnar man samtidigt alltför besvärande krav på jämställdhetspolitiska åtgärder.

Från början rådde det inga oklarheter när det gällde jämställdhetsbegreppet, men när Yvonne Hirdman ville studera jämställdhet ur ett genusperspektiv blev det förvirrat för Vetenskapsrådet. De satte likhetstecken mellan de bägge begreppen. Det tog ungefär tio års bearbetning för att få igenom forskningsprojekt av det slaget.

Vad är det då som har gjort att jämställdhetspolitiken fått det genomslag den ändå har? Hirdman pekar på betydelsen av de internationella nivåerna, som FN och senare EU. Även om det många gånger var tänkt som ren retorik är det just detta som har triggat tankegångarna även här hemma i Sverige. Det är risker som uppstår när man drar igång internationella konferenser. Jämställdhet kanske främst var tänkt att handla om begränsade politiska frågeställningar, men när anden i flaskan väl är utsläppt vet man inte var det slutar. En viktig markör är en konferens i Mexico 1975, 1st World Conference on Women.

Gerillan i kanslihuset är förstås också i någon mån ett barn av sin tid och vilka perspektiv som anläggs på jämställdhet har varierat. På 1970-talet var det arbetsmarknads- och socialpolitiska frågor som dominerade. På 90-talet kom begreppet representation i ropet och med det följde maktanalyser. Det kunde exempelvis handla om olika aktörers roll i det politiska systemet, eller vilken kunskap man väljer att använda sig av eller att bortse ifrån? Vid mitten av 90-talet blev det sexualiserade våldet en stor fråga.

Många är besvikna på hur jämställdheten har utvecklats sedan Peterson och Leijon framförde sina förslag. Men som helhet anser Yvonne Hirdman att jämställdhetspolitiken har varit mycket framgångsrik. Hon pekar på att man kan se en liknande utveckling internationellt. Speciellt Frankrike har en utveckling som påminner om den svenska, men även inom Norden har det hänt mycket.

– Vi borde jämföra den svenska utvecklingen mer med den norska. I Norge har de ibland varit mer radikala än här, kanske också för att de inte är lika nervösa inför särartsfeminismen? Men forskningsfältet är stort och man kan inte ta sig an allt.

– I vår slutrapport kommer vi säkert att delvis anlägga ett Bourdieu-inspirerat perspektiv. När kravet på jämställdhet växer sig starkare uppstår grupperingar som lever på jämställdhetspolitiken, som blir en vara. Vad får det för konsekvenser?

Yvonne Hirdman ser också att regeringsbyten har haft betydelse för jämställdhetspolitiken. Då får den en förnyad injektion. Om jämställdhetsfrågor tidigare gick ut på att haka på tidens stora frågor, kommer de framöver allt tydligare att bli ett eget område. Men politikerna har inte upptäckt detta ännu. När Gertrud Åström strax före förra valet föreslog att jämställdhetsområdet skulle bli ett eget förvaltningsområde blev det inget av det.

Slutrapporten kommer förhoppningsvis låta höra om sig. Tanken är inte att den bara ska bli en artikel i en vetenskaplig tidskrift, utan får gärna hamna i bredare sammanhang. Vi får se om ungefär ett år.

AV:

© Göteborgs universitet Box 100, 405 30 Göteborg
Tel. 031-786 0000, Kontakt

| Karta

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?