Till startsida
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Staten måste våga utmana männen

Nyhet: 2009-10-26

I femtio år har staten försökt designa den nye mannen. Nu måste vi börja våga prata öppet om, att alla kanske inte tjänar på jämställdhet, menar forskaren Niclas Järvklo.

Niclas Järvklo är idéhistoriker vid Stockholms universitet. Han arbetar med en avhandling om synen på mannen inom svensk jämställdhetsspolitik under åren 1983 till 2002. I sin avhandling lanserar han begreppet maskulinitetspolitik, för att beskriva och diskutera hur frågor om just män och manlighet hanterats i politiken.

– Under de senaste 50 åren har Sverige fört en aktiv maskulinitetspolitik för att förändra män. Manlighetsidealen har skiftat, men en ständigt bärande tanke redan från sextiotalet har varit, att alla tjänar på jämställdhet.

Begreppet jämställdhet lanserades på sextiotalet, för att komma ifrån synen att en ökad rättvisa mellan könen enbart är en kvinnofråga. Det finns mycket att lära av och ta vara på i de erfarenheter, som gjorts inom svensk politik av ett halvt sekels engagerat jämställdhetsarbete, menar Järvklo.

– Det är fascinerande att det har funnits så länge! Ofta pratar vi om det som nya frågor, men det är det inte. Statligt jämställdhetsarbete har i hög grad handlat om att driva opinion och förändra traditionella mansroller. Arbetet har inte bara haft sin grund i idéer och påstående, utan också i kvalificerad forskning.

Järvklo konstaterar, att manlighetsidealen har skiftat beroende på regering, att mycket har handlat om ”hur män är”, och att männen måste förändras och till och med befrias från oket av gamla traditioner. På sjuttiotalet skulle den nye mannen vara mjuk och känslig och kunna ta hand om barn. ”Velourmän” kom att bli den nedsättande etiketten på män som försökte leva upp till detta ideal. På åttiotalet handlade maskulinitetspolitiken om att den traditionella mansrollen är skadlig för männen själva; att deras hälsa och relationer far illa. På nittiotalet pratade man om särart och vikten av att bejaka skillnaden mellan könen. Pappamånaderna i föräldraförsäkringen lanserades, liksom vårdnadsbidraget. Män som både är ”manliga”, och tar hand om barn och pratar känslor, blev ett ideal.

– Jämställdhetsfrågorna har haft ett stort genomslag och fått stor uppmärksamhet. Sverige har haft en effektiv och stark politik. Jämställdhet har varit ett bra begrepp att använda för att arbeta med frågorna, men det kan också begränsa, säger Niclas Järvklo.

I dag ser han ett behov av att bredda begreppet och kanske i stället tala om genusintegrering, till exempel, i stället för jämställdhetsintegrering.

– Jämställdhetspolitiken har i hög grad haft strategin, att satsa på sådant som går hem hos männen. Det har haft som följd, att familjepolitik ofta varit i fokus. Mäns rätt att vara hemma, att alla tjänar på jämställdhet, mäns hälsa, att utvecklas som människa. Den typiska reaktionen hos svenska män har hög grad varit, att ”det där låter bra, men för just mig fungerar det inte att bli mer jämställd, åtminstone inte just nu”, beroende kanske på deras arbete eller ekonomi. Därför har det inte heller hänt så mycket som man skulle önska.

Det finns en rädsla för att lyfta upp även frågor som sexualitet, hetereonormer, homofobi och våld mot kvinnor som den yttersta konsekvensen av manssamhället, menar Järvklo, även om det har gjorts periodvis. I mitten av åttiotalet debatterades just mäns våld mot kvinnor intensivt. Runt sekelskiftet blev svensk jämställdhetspolitik mer radikal. Man diskuterade maktordning och rättvisa, sexualitet och våld mot kvinnor mer än någonsin.

I dag ser Järvklo en återgång till ett fokus på familjepolitik. Sexualitet och heteronormer sorteras in bland frågor som rör diskriminering, våld mot kvinnor bland frågor som rör brottslighet. Han tycker att det är viktigt att våga bredda jämställdhetsbegreppet till att omfatta maktordning, rättvisefrågor, sexualitet, etc, även om det skulle visa sig att det gamla mantrat, att alla tjänar på jämställdhet, inte alltid stämmer. Risken är annars att staten bara för vidare och till och med förstärker den gamla könsordningen, i stället för att förändra och utmana förtryck och orättvisor.

– Om man fokuserar mest på det som går hem hos männen och undviker andra frågor, som inte är så roliga att prata om, då är frågan vad man har vunnit? Är vi betjänta av en sådan politik?, säger Niclas Järvklo.

Hans avhandling Den nye mannen: idéer i svensk statlig maskulinitetspolitik 1983-2002 beräknas vara färdig 2011.

AV: ANNE-CHARLOTTE HORGBY

© Göteborgs universitet Box 100, 405 30 Göteborg
Tel. 031-786 0000, Kontakt

| Karta

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?