Till startsida
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Tekniska högskolor enkönade med attitydproblem

Nyhet: 2010-03-31

Vissa jämförelser är kanske orättvisa men slagkraftiga. Som att det är dubbelt så många sökande till Big Brother som till de tekniska högskolorna tillsammans. Men faktum kvarstår att många är oroade över det svaga intresset för teknikstudier. Och var finns tjejerna?

Inte minst de tekniska högskolorna och dess forskningsråd själva har ägnat mycket tid åt att analysera vad som är problemet med det vikande intresset för teknikstudier. Torgny Roxå visar i en studie att problemet långt ifrån är nytt. En riksdagsman kommenterade utbildningen vid KTH år 1909 som ”fullständigt föråldrat och i behov av omprövning”.

Kritiken hade dock ingen effekt eftersom rekryteringen av studenter då var tillfredsställande. Istället odlades ofta bilden av elitutbildning och en sådan behöver inga extra motiveringar för sin existens. Medelklassen har länge utgjort kärnan av elevunderlaget och de som passerat har ofta fått framstående positioner inom näringslivet. Så varför klaga?

Men orosmolnen vill inte skingras och Torgny Roxå citerar en lärare som sätter fingret på något viktigt, med reflektionen att ”man löser extentor, så många man hinner. Sen tentar man, för att därefter gå på Memory Cleaning Party. Innan man tar tag i nästa tenta”. Eller för att uttrycka det annorlunda: har vi en ingenjörsutbildning för vår tid? Vad är det egentliga budskapet från alla studenter som teknikhögskolorna vill ha men som väljer att rata dem? Ingen kan säga att det saknas utmaningar i samhället som inbegriper tekniker – och framtiden är något som engagerar även dagens studenter.

Torgny Roxå menar att ett av problemen är att högskolorna länge varit alltför konservativa och ovilliga till förändringar av utbildningen. Han ser att en paradox i detta har vuxit fram: Hur länge kan utbildningarna undvika att förändras i en tid när samhällsomvandlingen som den tekniska kulturen drivit fram hotar att göra de egna utbildningarna gammalmodiga?

Andreas OttemoUtredningar om problemet saknas inte, menar Andreas Ottemo [bilden], civilingenjör och doktorand i pedagogik. Han gjorde själv en utredning för två år sedan med genusaspekter på de utbildningar som minst attraherade kvinnliga studenter, som elektroteknik och automation & mekatronik.

– Det har genom åren gjorts många utredningar om rekryteringar och resultaten blir ständigt desamma. Det arrangeras jippon och teknikdagar, med tanken att gymnasisterna ska lockas till teknisk utbildning när de får se hur spännande det är. Och när det inte funkar söker man sig allt längre ner i åldrarna.

– Det brister i självförståelse på teknikhögskolorna och dess stödorganisationer. De konstaterar att tjejer inte förstår sig på teknik, vilket förstås leder till att tjejer väljer bort teknik. Men högskolorna borde istället försöka närma sig problemet på en mer grundläggande nivå.

Andreas Ottemo menar att man bör se mer till identitet och kultur. Hur förhåller sig dagens unga till detta? Inom några år går 100.000 ingenjörer i pension och behöver ersättas. Arbetsmarknaden är med andra ord gynnsam, men det räcker inte längre som ensamt argument för att attrahera studenter. Men fortfarande framförs bilden av ingenjören som kuggen i ett stort maskineri. En smått klaustrofobisk metafor.

– Vi behöver ta ett steg tillbaka och stanna upp och reflektera istället för att rusa på alla mer eller mindre övertänkta kampanjer. Det är viktigt att tänka lite bredare och koppla in andra kompetenser i diskussionerna.

– Det finns många olika föreställningar om vad det kan innebära att vara ingenjör. Teknikhögskolorna bör ta dessa olika föreställningar på större allvar och utgå från dem när man diskuterar utbildningens framtid.

Idag finns bland naturvetare och teknologer ofta ett visst förakt för de andra vetenskaperna. Men Andreas Ottemo menar att ingenjörernas identitet måste öppnas mot dessa kunskapsområden. Genusaspekter kan bidra till en uppluckring av det nuvarande teknikbegreppet och samtidigt öppna portarna för en ökad tillströmning av kvinnliga studenter.

Det finns andra perspektiv på rekryteringsproblemet om man blickar utomlands, påpekar Ottemo. Istället för att se de inledande åren som ett stålbad för att sålla fram de mest lämpade till en elitutbildning, borde man fråga sig vad studenterna upplever som stimulerande. Ingenjörsutbildningen behöver helt enkelt en ny identitet.

AV:

© Göteborgs universitet Box 100, 405 30 Göteborg
Tel. 031-786 0000, Kontakt

| Karta

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?