Till startsida
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Jämställdhet i fokus när svensk lag krockar med EU:s

Nyhet: 2010-09-15

Sverige anses vara ett av de mest jämställda länderna, alla kategorier. EU däremot, är inte det en samling länder som drivs framåt med minsta gemensamma nämnare som motor, så vad skulle Sverige kunna hämta från EU i jämställdhetsfrågor? En hel del, visar en avhandling från statsvetenskapliga institutionen i Uppsala.

Tanja Olsson BlandyAvhandlingen – The Europeanisation of Gender Equality. The unexpected Case of Sweden – är skriven av Tanja Olsson Blandy (bilden), numera handläggare på integrations- och jämställdhetsdepartementet. I avhandlingen beskrivs hur Jämos Lena Svenaeus såg skillnaderna mellan svensk lagstiftning och EU:s och att det öppnade möjligheterna att driva likalönsfrågan lite längre.

Kan EU driva jämställdheten längre än vad som är möjligt i Sverige? Tanja Olsson Blandy menar att EU ger nya verktyg, i form av lagstiftning eller policy, som de nationella aktörerna kan använda.

– Det fanns en stor skepsis bland inte minst kvinnor inför inträdet i EU. Men det kommer nog alltid att finnas nationella aktörer som kan använda EU för att driva på och åstadkomma förändringar i det egna landet.

– Vid Sveriges EU-inträde var Jämo Lena Svenaeus medveten om att EU till vissa delar hade en mer långtgående lagstiftning än Sverige. Hon såg vad som brukar kallas ett ”window of opportunity”. Visst är vi i Sverige duktiga på jämställdhet i en EU-kontext, men just när det gäller lönediskriminering var lagstiftningen inom EU mer långtgående.

Jämo valde att driva ett antal fall i Arbetsdomstolen, AD. Konflikten gällde att Jämo menade att sjukhustekniker fått högre lön än barnmorskor, fast de utförde likvärdigt arbete, enligt Jämo. Genom omfattande arbetsvädreringar ville Jämo visa att man kan jämföra arbetsuppgifter av olika slag med varandra. Lika lön för lika arbete täcktes av lagstiftningen, men att använda arbetsvärderingar blev problematiskt för den svenska modellen, där det är arbetsmarknadens parter som traditionellt ska avgöra vad som är likvärdigt arbete.

Inom EU gäller lika lön för likvärdiga arbeten. Därmed blir det svårare att hävda den traditionella svenska ståndpunkten. Och det var detta som Jämo hade upptäckt. I ett fall medgav AD visserligen att Jämo hade rätt i jämförelsen att barnmorskan hade minst ’likvärdiga krav’ i arbetet som sjukhusteknikern. men hänvisade då till marknadsmässiga skäl till att löneskillnaderna ändå kunde motiveras. Jämo kritiserade att AD är partssammansatt. Lagstiftningen har nu ändrats till den densamma som inom EU.

– Så man kan säga att det blev en halv seger för Jämo. Ombudsmannen vann inte de rättsliga fallen, men AD medgav att det går att jämföra olika yrkesgrupper med varandra.

– Jämo gav sig in på områden som inte var accepterade på arbetsmarknaden. För detta fick Lena Svenaeus ta emot mycket kritik. Men hon bidrog till att lagen blev starkare, och även till att arbetsformen för AD ifrågasattes – och ändrades, eftersom parterna inte är i majoritet i AD i dag.

Avhandlingen analyserar den rättsliga processen och Jämos roll i den juridiska processen och ger intressanta bidrag till europeiseringsstudierna. Måhända är den också en handbok i hur man strategiskt kan närma sig förändringar på ett nationellt plan genom att använda EU som en hävstång?

AV:

© Göteborgs universitet Box 100, 405 30 Göteborg
Tel. 031-786 0000, Kontakt

| Karta

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?